Brynäsandan

Vad är Brynäsandan?

Det unga gävlelag som vann SM 1963-64 stod för någonting nytt i svensk hockey. Tidningarna skrev om “fenomenet Brynäs ” eller “brynäsandan”. Brynäs var det nya, unga och ovanliga laget som bara blev bättre och bättre. Många försökte analysera och komma underfund med hemligheten bakom framgångarna. Vad var det som hände i Gävle? Varför lyckades man med allt man företog sig? Några faktorer bakom succén var säkerligen följande.

  • Man hade redan från starten 1960 en handfull unga och lovande spelare som Lasse Bylund, Håkan Wickberg och Virus Lindberg.
  • Ledarstaben med Thure Wickberg , Breit Hallman mfl. hade ett ovanligt gott öga för unga, lovande spelare och gjorde flera lyckade, och inte allt för dyra värvningar, som Tord Lundström, “Lill-Strimma” Svedberg och Lars-Åke Sivertsson.
  • Tigerns ankomst 1962 betydde enormt mycket för lagets utveckling, och lockade fler talanger till klubben.
  • Brynäs tränade mer och effektivare än något annat svenskt lag. Brynäs var först i landet med året runt träning.
  • Brynäspelarna var äregirigare än andra , eller så blev man sån när man väl hamnade i klubben. Alla gick in stenhårt för ishockeyn, även på den lilla fritid som fanns träffades spelarna och snackade hockey.
  • Goda ledare som förstod vikten av ett fungerande socialt liv vid sidan av hockeyn, lägenheter och jobb eller möjligheter till studier erbjöds.
  • Brynäsarna hatade verkligen att förlora. Gamänger som “Stoltzan” och “Tumba”, som gärna drog en vits eller gaggade lite skit med någon i motståndarlaget, hade nog inte blivit populära i Brynäs. Spelarna i Brynäs talade aldrig med en motståndare före eller under en match.
Den sista punkten skrevs det en hel del om i tidningarna. Brynäsarna ansågs vara stöddiga och svåra att samarbeta med. Tre Kronors tränare Arne Strömberg hade problem med flera av dem, och i samband med den misslyckade VM turneringen 1971 antyddes det i pressen att “brynäsgänget” hade svårt att anpassa sig till det övriga laget. Bl a skulle det ha uppstått bråk mellan dåtidens storstjärna Uffe Sterner och brynäsarna. Brynäsarna var en hårt sammansvetsad grupp med höga förväntningar på sig själva och andra och hade förmodligen en annan inställning till hockey än övriga Sverige. Om det hade något med det ev. bråket i VM -71 att göra kan jag inte säga något om , men klart är att inget annat lag gick in så hårt för att vinna som Brynäs. Kritikerna tyckte att de var halvgalna och journalister passade sig för att kliva in i brynäsarnas omklädningsrum efter en förlustmatch. Vissa misstänkte t.o.m att det förekom dopingpreparat i brynäsgänget.

Äregirigheten och den starka viljan att vinna kanske kan beskriva det som kallades för “brynäsandan”. Idag tänker alla elitklubbar på liknande sätt, spelarna har en professionell inställning och mycket lite lämnas åt slumpen. På sextiotalet kunde man ha hockeyn som en hobby. “Brynäskonceptet”, med stenhård fysisk och mental träning, var däremot proffsig och före sin tid (åtminstånde i Sverige).